År 1790 hade Åbo färre än 10 000 invånare, men staden var fortfarande Finlands ledande: där fanns ett universitet, en biskop, en hovrätt och en livlig överklass. I januari samma år grundade några musikvänner ett sällskap för offentliga konserter. Mer än 230 år senare finns sällskapet kvar, och orkestern som växte fram ur dess arbete är Finlands äldsta.
Musik före 1790
- Akademiens orkester. Kungliga Akademien i Åbo (hållplats 17) hade en egen orkester, som anses vara den första verksamma orkestern i Finland. Dess förste musikdirektör var domkyrkoorganisten Carl Petter Lenning (1711–1788) Väldokumenterat.
- Studenter med fioler. I början bestod Akademiens orkester mest av stråkar, flöjter och oboer, spelade av ett femtontal studenter Väldokumenterat.
- Den första offentliga konserten. Den 19 augusti 1773 höll Aurorasällskapet (hållplats 23) den första offentliga orkesterkonserten i Finland Väldokumenterat.
- Musik i hemmen. På 1780-talet verkar musikvänner i Åbo ha spelat tillsammans på privata konserter, och det nya sällskapet växte troligen fram ur de kvällarna Troligt.
Ett sällskap grundat på kungens födelsedag
- 24 januari 1790. Musikaliska Sällskapet i Åbo (på finska Turun Soitannollinen Seura) grundades på kung Gustav III:s 44-årsdag Väldokumenterat.
- Mitt i ett krig. Datumet var en lojal gest i en spänd tid. Gustav III förde krig mot Ryssland (1788–1790), delvis på finsk mark och i finska vatten. Kriget slutade med freden i Värälä i augusti 1790 Väldokumenterat.
- Grundarna. Bland de tidiga ledarna fanns Jacob Tengström, då en ung teolog och senare Finlands förste ärkebiskop, och Isak Nordberg, lektor vid katedralskolan Troligt.
- Syftet. Sällskapet ville ge regelbundna offentliga konserter för stadens bildade stånd. Före 1790 hade konserter som var öppna för allmänheten varit sällsynta i Finland Väldokumenterat.
Vem gick på konserterna?
- En blandad medlemskår. Medlemmarna var professorer, adelsmän, präster och köpmän, men också hantverkare som guldsmeder och garvare Väldokumenterat.
- Kvinnor också. De flesta medlemmarna var män, men under den första säsongen gick några kvinnor med Väldokumenterat.
- Öppet för alla som betalade. Man behövde inte vara medlem: vem som helst som köpte biljett fick komma. Det gjorde konserterna offentliga på ett nytt sätt, med biljett i stället för inbjudan Väldokumenterat.
- Välgörenhetskonserter. Nästan varje år mellan 1790 och 1808 gav sällskapet en välgörenhetskonsert, till exempel till förmån för fattiga ståndspersonsfamiljer Väldokumenterat.
- I tidningen. Mycket av det vi vet om konserterna kommer från notiser i Åbotidningen (hållplats 23) Väldokumenterat.
Splitterny musik
- Haydn och Beethoven. Sällskapet spelade musik av Joseph Haydn och Ludwig van Beethoven medan båda tonsättarna ännu levde Väldokumenterat.
- En tonsättare från Finland. Erik Tulindberg (1761–1814) studerade i Åbo och skrev en violinkonsert och sex stråkkvartetter i Haydns stil. Hans musik återupptäcktes omkring hundra år efter hans död Väldokumenterat.
- En stjärna på besök. Den 30 juli 1801 spelade den berömde klarinettisten Bernhard Crusell, född i Nystad, i Åbo på en konsert som sällskapets orkester ordnade Väldokumenterat.
- Sibelius på podiet. Långt senare dirigerade Jean Sibelius sin egen musik på 18 av Åboorkesterns konserter Väldokumenterat.
Från sällskap till stadsorkester
- Två långa avbrott. Finska kriget 1808–1809 (hållplats 25) och Åbo brand 1827 (hållplats 27) avbröt båda konserterna. När universitetet flyttade till Helsingfors 1828 förlorade Åbo sin ställning som centrum för musiken i Finland Väldokumenterat.
- Tillbaka för gott. Sedan 1868 har sällskapet varit verksamt nästan utan avbrott Väldokumenterat.
- Staden tar över. År 1927 grundade Åbo stad en egen orkester med 29 musiker. Omkring en tredjedel av dem hade spelat i sällskapets orkester, och staden köpte sällskapets notsamling. Förste chefdirigent var Tauno Hannikainen Väldokumenterat.
- Lever än. Sällskapet finns kvar. Det grundade Åbo musikfestspel och Ruisrock, och det kallar sig Finlands äldsta förening som fortfarande är verksam Väldokumenterat.
Hur vet vi det?
Sällskapets arkiv finns bevarat i Sibeliusmuseet i Åbo, tillsammans med den äldsta delen av notsamlingen. Tidningsnotiser berättar om många konserter, och 2024 skrevs en avhandling vid Åbo universitet om välgörenhetskonserterna 1790–1808. Det vi inte vet så mycket om är var de första konserterna hölls, hur många musiker som spelade och exakt vad som stod på varje program.