Storstrejken och rösträtt för alla

Kring år 1900 hade de flesta i Finland inget att säga till om när landet styrdes. Bara en liten del av männen fick rösta, och inga kvinnor alls. På några år förändrades allt. Arbetare i Åbo var med och startade rörelsen, en storstrejk tvingade kejsaren att ge efter, och 1907 höll Finland ett av världens mest demokratiska val.

Åbo 1899: ett parti för arbetare

• Född i Åbo. Finska arbetarpartiet grundades vid ett möte i Åbo den 17–20 juli 1899. År 1903, vid ett möte i Forssa, tog det namnet Socialdemokratiska partiet, som det fortfarande har Väldokumenterat.
• 85 ombud. Enligt protokollet deltog 85 ombud från 34 arbetarföreningar, och mötet hölls i Åbo arbetarförenings lokaler. Partistyrelsen skulle ha sitt säte i Åbo Väldokumenterat.
• Vad ville de? Programutkastet krävde ”allmän, lika och direkt” rösträtt för alla medborgare som fyllt 21 år, och åtta timmars arbetsdag Väldokumenterat.
• Vem fick rösta? Finland var ett storfurstendöme i det ryska kejsardömet, med en egen lantdag med fyra stånd: adel, präster, borgare och bönder. Bara omkring 15 procent av männen hade rösträtt, och kvinnor ingen alls Väldokumenterat.
• Svåra tider. År 1899 hade kejsarens februarimanifest börjat begränsa Finlands egna lagar. Många finländare, inte bara arbetare, kände att deras rättigheter var hotade Väldokumenterat.

Storstrejken 1905

• Från Ryssland. I oktober 1905 spred sig en väldig strejk över hela det ryska kejsardömet, efter ett förlorat krig mot Japan och månader av oro. Den 29–30 oktober nådde den Finland, och ett massmöte i Helsingfors utlyste storstrejk i hela landet Väldokumenterat.
• Allt stannar. Tåg, fabriker, butiker, ämbetsverk och skolor stängde. I många städer strejkade arbetare och medelklass sida vid sida Väldokumenterat.
• Den röda förklaringen. Den 1 november krävde arbetarna i Tammerfors en nationalförsamling vald med allmän och lika rösträtt Väldokumenterat.
• Kejsaren ger efter. Den 4 november undertecknade Nikolaj II novembermanifestet, som upphävde februarimanifestet och lovade en reform av lantdagen. När det lästes upp i Helsingfors den 6 november tog strejken slut. The Times i London kallade det en ”fredlig revolution” Väldokumenterat.

Strejken i Åbo

• En enda mans minne. Nästan allt vi vet om strejkdagarna i Åbo kommer från en man: Mooses Lehtinen, en varvsarbetare som ledde de strejkandes ordningsgarde. Han skrev ner sina minnen många år senare och medgav själv att han kunde minnas detaljer fel Troligt.
• Klockan tolv den 1 november. Enligt Lehtinen började strejken i Åbo klockan tolv den 1 november. På varvet ringde en plåtslagare signalen, och arbetarna tågade till Salutorget Troligt.
• En gemensam kommitté. Arbetare, konstitutionella och ungfinnar bildade en gemensam strejkkommitté. Den 2 november möttes den på Hotel Phoenix och enades om tre krav: allmän och lika rösträtt, en riksdag med en kammare och att olagliga förordningar skulle upphävas Troligt.
• Kommittén styr staden. Under några dagar styrde kommittén Åbo. Fartyg behövde dess tillstånd för att avgå, och den delade ut resepass. Till och med jungfrur i förmögna familjer gick med i strejken Troligt.
• Vrede. En folkmassa gav sig av längs Slottsgatan mot Kakola fängelse för att befria fångarna, men vände om. Unga män tog ett porträtt av kejsaren från hovrätten, slog sönder det och kastade det från Domkyrkobron ner i ån Troligt.

Från fyra stånd till en riksdag

• Reformen. Den gamla ståndslantdagen samlades för sista gången 1906 och röstade bort sig själv. Den 20 juli 1906 stadfäste kejsaren den nya lantdagsordningen Väldokumenterat.
• 200 ledamöter. En enkammarriksdag med 200 ledamöter ersatte de fyra stånden. Alla som fyllt 24, kvinnor och män, rika och fattiga, fick rösta och ställa upp i val Väldokumenterat.
• Tio gånger fler väljare. Före reformen fick bara omkring 15 procent av männen rösta. Efteråt var antalet röstberättigade ungefär tio gånger större Väldokumenterat.
• Det första valet. Den 15–16 mars 1907 var 1 272 873 personer röstberättigade, och 70,65 procent av dem röstade. Socialdemokraterna fick 80 platser, fler än något annat parti, och Finska partiet 59 Väldokumenterat.
• Ännu inte fri. Den nya riksdagen kunde stifta lagar, men kejsaren kunde fortfarande vägra stadfästa dem och upplösa riksdagen, vilket han gjorde flera gånger före 1917 Troligt.