Krigsskadestånden: fartyg från Åbovarven

Efter kriget måste Finland betala Sovjetunionen, inte i pengar utan i fartyg, maskiner och hus. I åtta år arbetade varv och fabriker för räkningen, och Åbo byggde nästan hälften av oceanskonarna.

Krigstiden · Republiken

Den stora berättelsen

Krigsskadestånden: fartyg från Åbovarven

I september 1944 upphörde striderna, men för Finlands fabriker var kriget inte över. I fredsvillkoren ingick en enorm räkning som skulle betalas i varor. I åtta år gick fartyg, lok, maskiner och hus österut. Åbo med sina varv stod mitt i alltihop.

Räkningen

Vapenstilleståndet. Finland undertecknade vapenstilleståndet i Moskva den 19 september 1944. Bland villkoren fanns krigsskadestånd till Sovjetunionen till ett värde av 300 miljoner amerikanska dollar, räknat i 1938 års priser Väldokumenterat.
Varor, inte pengar. Skadestånden betalades i varor. Ett särskilt organ, Krigsskadeståndsindustrins delegation, grundades i oktober 1944 för att organisera tillverkningen och leveranserna Väldokumenterat.
Mer tid, mindre räkning. Först hade Finland sex år på sig. I slutet av 1945 förlängdes tiden till åtta år, och sommaren 1948 sänktes totalsumman till 226,5 miljoner dollar Väldokumenterat.
Det sista tåget. Det sista skadeståndståget passerade gränsen vid Vainikkala den 18 september 1952. Sammanlagt behövdes omkring 340 000 järnvägsvagnar Väldokumenterat.

Fartyg från Aura å

Crichton-Vulcan. Åbos största varv låg nära Aura ås mynning. Det bildades 1924 av två äldre varv, Crichton och Vulcan, och blev en del av bolaget Wärtsilä 1936–38 Väldokumenterat.
Först krigsfartyg. Före kriget hade varvet byggt pansarskeppen Ilmarinen och Väinämöinen och flera ubåtar åt den finska flottan Väldokumenterat.
Över 600 fartyg. Finland levererade 619 fartyg som krigsskadestånd. Bland dem fanns 91 tremastade oceanskonare på 300 ton dödvikt Väldokumenterat.
Skonare från Åbo. 45 av de 91 skonarna, var och en med en dieselmotor på 225 hästkrafter, byggdes av Laivateollisuus i Åbo. En av skadeståndsskonarna, Vega, är i dag museifartyg i Jakobstad Väldokumenterat.
Det vi inte vet. Vi har inte hittat exakt vad Crichton-Vulcan byggde som krigsskadestånd, eller hur många i Åbo som arbetade med det Väldokumenterat.

Mer än fartyg

En lång lista. Förutom fartyg skickade Finland 525 smalspåriga lok, 52 500 elmotorer och 840 000 kvadratmeter monteringsfärdiga trähus Väldokumenterat.
Nya färdigheter. Finland måste tillverka många maskiner som landet knappt hade byggt tidigare. Därför måste metall- och verkstadsindustrin växa snabbt Troligt.
Efter räkningen. När leveranserna tog slut 1952 fortsatte fabrikerna och varven att arbeta, nu för betalande kunder Troligt.
Ett nytt varv. På 1970-talet byggde Wärtsilä ett större varv i Perno, omkring åtta kilometer från centrum. Det är dagens Meyer Turku (hållplats 49). Det sista fartyget som byggdes helt på det gamla varvet var färjan Rosella, sjösatt 1979 Väldokumenterat.

Hur vet vi det?

Krigsskadestånden räknades ner till sista vagnen, eftersom varje leverans kontrollerades och bokfördes. Totalsiffrorna på den här sidan kommer från en översikt över skadestånden. Dess lista över 619 fartyg är inte helt förklarad, så vi skriver ”över 600”. För Åbovarven själva skulle vi behöva bolagens arkiv, som vi inte hittade på nätet.

Krigsskadestånden: räkningen år för år, vad Finland levererade och skonarna som byggdes i Åbo.Siffror för hela Finland, utom skonarna.

Varför det spelar roll

Krigsskadestånden var en tung börda för ett fattigt land som just hade förlorat ett krig. Men de tvingade också Finland att snabbt bygga upp sin metallindustri. Varven i Åbo fortsatte att bygga fartyg efter 1952, och skeppsbyggnad är fortfarande en av stadens största industrier.

Från den lättare sidan

Ransonering och surrogatkaffe

I mer än tio år behövde finländarna en kupong för nästan allt de åt eller hade på sig. Socker vägdes upp i gram, och riktigt kaffe blev en dröm. I stället drack man rostade maskrosrötter och kallade det korvike, ”surrogat”.

Livet med ransoneringskort

Mat för ett halvår. I september 1939 räknade livsmedelsministeriet ut att landets matlager bara skulle räcka omkring ett halvår vid normal förbrukning Väldokumenterat.
Kort för allt. Ransoneringen började efter vinterkriget. Först kom importvaror som kaffe och bensin, och snart var nästan allt ransonerat, ”från socker till gummistövlar” Väldokumenterat.
Inte lika för alla. Hur mycket man fick berodde på kön, ålder och yrke. Kaffe, bensin, socker, tobak och smör var de mest eftertraktade varorna Väldokumenterat.
Att handla tog tid. Handlarna klippte och klistrade kuponger och vägde upp varorna, så det var köer överallt. På restaurang klippte servitören kuponger ur kortet, och en öl betalades med spannmålskortet Väldokumenterat.

Socker och surrogatkaffe

250 gram. Sockerransonen var först ett kilo i månaden och senare bara 250 gram i månaden, omkring tre kilo om året. I dag äter finländarna omkring 32 kilo socker om året Väldokumenterat.
Olagliga bullar. Det blev förbjudet att använda socker i bakning, så en sockrad bulle var olaglig Väldokumenterat.
Korvike. Man fick högst 1,5 kilo kaffesurrogat om året. Det gjordes av maskrosrötter och ekollon. I dag dricker finländarna omkring 10 kilo riktigt kaffe per person och år Väldokumenterat.
Svarta börsen. Det som korten inte gav sålde svarta börsen (musta pörssi), dyrt och olagligt Väldokumenterat.

Slutet på korten

Värre efter kriget. Den värsta bristen kom 1945–46, efter kriget och förlusten av Karelen Väldokumenterat.
Steg för steg. Först blev inhemsk fisk och spannmål fria, sedan kött och potatis. Kaffe och socker kom sist, och kaffets ransonering upphörde för gott 1954 Väldokumenterat.
I Åbo. Vi hittade inga berättelser eller siffror som bara gäller Åbo. Reglerna var desamma i hela landet, så Åbofamiljerna köade precis som alla andra Troligt.

Tryck på en kupong för att klippa ut den.

Ett ransoneringskort: klipp ut en kupong och se vad den gav. Se sedan i vilken ordning ransoneringen upphörde.Ett påhittat kort, men reglerna och mängderna är verkliga. Hela Finland.

Hur vet vi det?

Ransoneringen sköttes av staten, som tryckte korten och bestämde mängderna, så reglerna är väldokumenterade. Siffrorna på den här sidan kommer från en arkivartikel av det finska rundradiobolaget Yle. Hur folk verkligen klarade sig, med svarta börsen och mat från landet, vet vi mer från minnen än från dokument.

Varför det spelar roll

Ransoneringen visar hur ett helt land delade på det lilla som fanns. Dina gammelföräldrar kanske köade med sina kort och drack surrogat i åratal. För många som levde då blev vanan att spara och aldrig slösa med mat kvar hela livet.

Källor och mer att läsa

Hittat ett fel? Vet du mer?

Webbplatsen är öppen och gratis. Rättelser och tillägg är välkomna — varje sida anger sina källor så att du kan kontrollera dem själv.